Visst är det kul att få upptäcka nya platser? Om de dessutom inte kräver långa resor är det ju ännu bättre! Att upptäcka mer nära ligger mig varmt om hjärtat - ännu mer på sista tiden. Jag tycker att det är fint att uppmärksamma det som finns omkring en, samtidigt som jag gillar hållbarhetssidan av det. Man tittar lätt långt bort när man planerar resor och missar kanske ibland det som ligger på nära håll.

Tiveden bjuder på vildmarkskänsla i förtrollande skog mellan Vänern och Vättern. Vi besökte parken över påskhelgen och vandrade med tält två nätter och bjöds på äkta blandat aprilväder.

En bättre avslutning på det här märkliga året än att få pulsa runt i en snöig skog och fånga snöflingor på näsan gick ju nästan inte att få. Vi firade nyår på egen hand i en liten stuga vid en sjö i Dalarna, det blev precis lagom för att komma bort en stund, så ansvarsfullt vi kunde.

Vi är ju inte bortskämda med snö här nere i Göteborg så när snön började falla lagom till nyårsafton kunde jag inte önska mig mer. På nyårsaftons morgon låg snön och dimman som ett kyligt dis över hela sjön. Fantastiskt vackert.

Sommarens höjdpunkt var definitivt Norge-vandringen! Okej, jag visste att norska fjällen var fint, men Jotunheimen överträffade faktiskt mina förväntningar.

När man får möjligheten att vandra runt på en glaciär så bör man ta den. Det är en mäktig känsla. Vi följde med en guide, i sällskap med 4 andra ut på Sólheimajökull. Med stegjärn på fötterna och isyxa i handen traskade vi ut på isen. Det är ett magiskt, mystiskt landskap man möts av när dimman lägger sig över glaciärens asksvarta små toppar. Det känns som att man befinner sig i en saga. Vi fick bekanta oss med glaciären i några timmar och mot slutet tog vi även chansen att prova på lite isklättring - kul!

Ja, det är något magiskt med Island. Alla som umgås med mig har nog hört mig prata om hur gärna jag vill åka tillbaka. Jag har försökt pussla ihop en super-resa med länge nu, men det har aldrig riktigt passat. Sen insåg jag plötsligt inför årets semester att det var 15 år sedan sist och fick lite panik. Jag fick med mig Kristofer på att ta en kortare resa, bara för att komma dit. Man måste ju inte göra allt på en gång. Vi bokade hyrbil och packade med oss tältet för en veckas campingliv!

Inledde semestern med några dagar på vackra Österlen. Det blev bland annat en sväng upp till Ale Stenar som jag tidigare bara sett i solnedgången, en runda på Brösarps backar och lite annat i krokarna. I stort sett samma platser som jag besökte sist jag var i området egentligen, men nu på sommartid istället för höst. Otroligt vackert oavsett.

...hade jag kämpat mig upp för de 414 trappstegen i ett högt torn och tittade ut över Florens.

Nu är jag trött i benen efter gårdagens mils-runda istället. Det går bra med löpningen! Jag har egentligen inte sprungit mer än 5-6 gånger sedan jag tog upp det på nytt men börjar få kläm på det - kul! Fixade milen tredje gången och blev faktiskt lite impad av mig själv. Nu har jag slipat på tiden lite och hittat en bra bana! Men jag känner mig inte direkt vältränad när jag kämpar mig runt, flåsar som en idiot och kör min musik för att slippa höra på skiten ;)

När man promenerar längs gatorna i en stad som New York får man så mycket intryck av allt som är annorlunda mot hemma. Det är lätt hänt att bara knäppa en hel drös bilder på... gator.

Det här var en gatuvy som jag fastnade för, med dimman som tonar ut bakgrunden och den sneda lyktstolpen.

Jo, men visst är det väl så. Solnedgången. Lite vatten och moln. Den här satt jag och glodde på från båten hem från Fredrikshamn sist. Ni göteborgare som inte kan räkna ut vart den är tagen bör skämmas!

Vi tog båten över till Fredrikshamn förra helgen och bilade ner till Aalborg. På söndagen tog vi en sväng upp till Skagen innan båten vände hemåt igen.

När vi åker där, mitt ute i ingenstans lägger sig plötsligt en tjock dimma överallt. Den klarblå himlen förvandlades till disigt grå och ett tag trodde vi att vi hamnat mitt i en skogsbrand. Brandröken visade sig dock vara sand. Helt vanlig sand. Mycket sand. Efter någon kilometer lättade sanden och vi kunde titta på mer sand. Mycket mer sand, en hel öken, vid Råbjerg Mile.

Insåg nyss att det nästan är en månad sedan vi åkte till New York. Trots det har jag inte ens orkat ladda över eller ens titta på hälften av bilderna. Vad händer? Det får bli ett projekt en regnig dag helt enkelt! Jag är faktiskt nyfiken egentligen.

Hursomhelst, jag hittade en bild från första omgången som fick genomgå en mindre misshandel. Jag var på det humöret.

Den här utsikten har vi vaknat upp till under en veckas tid, inte så tokigt faktiskt. Till en början fick vi stå ut med lite regn och rusk men sedan höll det sig soligt och fint nästan hela tiden - härligt! Vi har haft det jättebra och givetvis kändes det lite trist att återgå till vardagen igår. Men nu har vi ju sommaren här hemma att se fram emot nu! Snön som föll idag såg jag inte.

I natt går planet. Vi har packat väskorna och laddat för New York. Det skall bli otroligt skönt med lite semester nu, jag behöver det känner jag. Det har varit mycket fokus på jobb det sista, en hel del övertidstimmar i veckan bland annat. Jag har inte ens hunnit träna som jag velat. Nu ser jag fram emot en hel vecka utan måsten.

Ha en glad påsk här hemma allihop!