I början av januari hyrde vi en stuga uppe i Sunne, med någon dags varsel bara. Vi hade långledigt över trettondagshelgen och ville göra något annat än att bara vara hemma. En stuga med kamin, lite avskilt, med chans till snö och gärna vid en sjö - det var önskelistan som vi checkade av. Jag trivs egentligen med att ha lång ledig oplanerad tid hemma, jag har alltid små projekt att pyssla med. Men sen vill jag trots allt ganska snabbt ha något mer, jag vill skapa lite minnen för att uttrycka sig lite härligt klyschigt.
När vi åkte upp började hjärnan instinktivt tänka och göra sig beredd på att kolla upp massa saker att göra. Vad finns det i närheten? Några fina vandringsleder eller platser man borde se? Något annat man borde göra? Jag packade med längdskidorna ifall det skulle gå att åka någonstans (trots att jag hade fått åka ensam), vi slängde med skridskorna om det skulle finnas bra is att åka på. Det var en känsla av att vilja maximera tiden när vi ändå var iväg - för jag älskar ju att uppleva saker! Sedan kom vi fram, tände en brasa och då infann sig bara lugnet på något sätt. Till och med stoppet för att handla mat strax innan hade känts mysigt plötsligt, i en ny stad i en ny matbutik. Det är märkligt ändå hur en ny miljö kan påverka en.
Min planeringshjärna såg ändå till att vi letade upp lite ställen att utforska de kommande dagarna, det kändes bäst så. Men när snön sedan vräkte ner lite för mycket för att kunna göra något vettigt ute så infann sig mest det där lugnet igen, istället för en stress över att "missa" en hel dag. Och när nästa morgon kom och jag egentligen hade tänkt att vi skulle komma iväg tidigt på dagen för att hinna vara ute så mycket som möjligt i dagsljus - så kom samtidigt en längtan till att inte behöva ta några beslut alls, att inte behöva planera något. Att bara stanna i stugan, läsa lite, dricka lite kaffe och laga mat i lugn och ro (i trädgården en dag) - det kändes mer än tillräckligt.
Vi hann givetvis med att uforska området lite grand ändå, bland annat en superfin tur genom snöklädd skog upp till Gettjärnsklätten som jag är jätteglad att vi kom ut på. Men jag tar med mig att försöka släppa pressen på att man måste göra något särskilt. För ibland räcker ju själva miljöombytet som en upplevelse i sig. Kanske var det behovet av att varva ner lite efter hösten som talade, eller har jag blivit gammal och tråkig? Det kändes hursomhelst fint att landa i det. Och jag har lovat mig själv att försöka göra fler sådana här små resor framöver, man hinner ju med ganska mycket på en helt vanlig helg. Det kanske räcker med en timme bort?
Tänk vad många små städer i Sverige som man inte har besökt ännu.
Som friluftsfantast har man otroligt mycket fina områden att upptäcka runtom Sverige. Det är lätt att lägga fokus på de större nationalparkerna väldigt långt bort eller det allra närmsta, man glömmer...
Läs hela inlägget
Behöver vandringsresor till fjällen betyda att man släpar på tält och bär på sin torkade mat för en vecka? Nej. Det är ofta ett fantastiskt äventyr, men det är kanske inte för alla, och det finns alternativ!
Läs hela inlägget
Kommentera