Tivedens nationalpark är en av de parker som ligger närmast hemifrån Göteborg - ändå hade jag inte besökt den förrän nu. Min relation till Tiveden har tidigare bara varit att jag hört att det är ett fint område med fin skog - utan att egentligen veta så mycket mer. Tiveden i sig är också mycket mer än själva nationalparken, det finns bland annat flera närliggande reservat som säkert är värda ett besök också - men det blev fokus på parken den här gången.
Med lite drygt 2,5 timmes bilresa blev det en perfekt tur för en kortare vandring över påskhelgen. Vi åkte upp på påskafton och hem på annandagen, efter två nätter i tält och lite lagom många kilometer i benen. Den här vandringen handlade mer om att spendera tid i naturen och uppleva något nytt, snarare än att samla mil.
I Sverige finns idag totalt 30 stycken nationalparker, från norr till söder med rik variation på naturen. Här hittar du allt från storslagna fjäll, djupa skogar och sandstränder - öppna året om och alltid gratis att besöka. Jag brukar se det som små utvalda pusselbitar med det bästa av Sveriges natur och passar på att uppleva nya när jag får möjlighet.
Tips: Om du antar utmaningen att besöka alla 30 parker finns en krysslista att ladda ner och bocka för vilka datum du besökt respektive park. När du upplevt och bockat av alla parker kan du hämta ut ett diplom på ditt närmaste Naturum.
Naturen och landskapet i Tiveden är tydligt präglat av inlandsisen som bildade djupa sprickdalar och slet loss de stora stenblock som finns utspridda i området. I sprickorna finns idag sjöar och myrar kantade av höga branter och gamla tallar. Skogen är gammal och förtrollande och bjuder på härlig vildmarkskänsla!
Nationalparken har tre entréer att utgå från. Här finns information, parkering, kartor, rast- och eldplatser samt toaletter. Vi startade från Huvudentrén, där vi började med att fylla på med vatten ur en pump, så att vi hade för resten av dagen. Såg inte detta på de andra entréerna, så resten av tiden tog vi vatten ur sjön och renade.
För den som vill vandra i Tivedens nationalpark finns det nio markerade leder genom olika delar av parken - de flesta relativt kuperade då landskapet bjuder på varierande terräng genom djup skog, över klipphällar och upp/ner för branter. Det finns kortare rundor från 0,9 km upp till 9,5 km som alla totalt ger närmare 3,5 mil att trampa på. Genom parken går även en bit av Bergslagsleden.
Vi siktade in oss på Trehörningsrundan som är den längsta leden och går runt sjön Stora Trehörningen, parkens största sjö. Det kändes som en bra start för att upptäcka landskapet första gången då man får lite av varje och lätt kan kombinera den med avstickare för att göra den längre. Den går förbi alla tre entréer samt två av de tre lägerplatserna för att övernatta.
Efter en att ha kikat en liten stund på infotavlorna om landskapet och lederna vid entrén tog vi sikte mot tältplatsen på Mellannäsudden som mål för dagen, en kort vandring som start. Vi hann inte gå många hundra meter innan leden svängde in i trollskogen. Här byttes stor grusväg mot ett mystiskt lummigt lugn och vi kände direkt att turen skulle var värd resan. Mjuk, tjock mossa bredde ut sig över stock och sten och i branterna stog tallarna höga.
Vandringen fortsatte genom gammelskogen medan eftermiddagssolen letade sig ner mellan grenarna. På marken samsades mossa med stammar av döda träd som lever vidare som boplats åt svampar, skalbaggar och många andra arter. Allt känns levande på ett nästan magiskt sätt jämfört med nyare planterade skogar.
Vi passerar entrén vid Ösjönäs innan vi svänger ut mot udden där vi ska sova. Här möts vi av en myr med låga snår - det är skvattram. Ljuset gör att vi stannar och fotograferar en stund. Klockan närmar sig 17 och det börjar bli dags att reka tältplatsen då vi ser att ett väldigt stort sällskap är på väg utåt bakom oss. Det visade sig vara rätt drag för när vi kommer fram är den markerade tältplatsen väldigt mycket mindre än jag föreställde mig. Rep visar vart man får sätta tälten. Man får bara ha tält uppsatta mellan klockan 18.00-10.00 och trots att klockan inte slagit 18 är de flesta platserna redan tagna. Vi hittar ett hörn där vi kan vända absiden mot sjön för att få lite mer känsla av avskildhet.
Det blir en fin kväll med middag ute på udden med utsikt över Lilla Trehörningen medan solen sakta sökte sig ned bakom trädtopparna.
Man faller lätt in i en annan dygnsrytm när man sover ute, man lägger sig ofta tidigare och vaknar tidigare - inte minst av ljuden när skogen vaknar till liv. Den här morgonen var det inte naturen som väckte oss, det var tältgrannarna. När ett tiotal tält är inklämda på liten yta är det inte mycket som inte hörs. Klockan 06.00 drog killarna intill igång och diskuterade sitt dejtingliv, högt på skånska. Det kändes som att man låg och smyglyssnade på någons privatliv, men ofrivilligt. Lite otippat uppvaknande men jag skrattade mest åt det.
Vi hade planerat turen efter tältplatserna (man får inte tälta fritt), vilket gjorde att dagens sträcka upp till Käringaudden inte heller blev jättelång. Det blev en lugn start på dagen och vädret var fortfarande på vår sida när vi fortsatte ut på leden - som skulle gå längs sjön hela biten.
De höga tunna tallarna reser sig längs strandkanten och över hela parken. De växer långsamt. Här är jorden ovanpå hällmarkerna så tunn att nästan inga andra träd kan växa.
En avstickare från leden ut på spetsen av Långudden gav oss en fikapaus i solen innan vi gick vidare med jakt på lunchplats. Vill du använda friluftskök inom parken är det de fasta eldplatserna som gäller, men då leden skulle ta oss en sträcka utanför parkens gränser siktade vi på lunch där - givetvis med försiktighet och nära till vatten.
Med gårdagens trängsel i åtanke passade vi på att spana efter potentiella tältplatser strax utanför parken. Vi hittade en höjd med utsikt mot sjön ett stenkast från leden och valde att sätta tältet här för att ha lite mer frihet. Efter att ha rest tältet tog vi med oss en lättare packning och utforskade lite mer innan det var dags för middag och kvällsbestyr.
Den här natten var det naturen som höll mig vaken. Vi visste att det skulle blåsa på och att det skulle komma lite snöblandat regn, men hade kanske underskattat vinden när vi satte tältet. Marken var mjuk och ganska tunn ovanpå berget så det var svårt att sätta pinnarna riktigt bra. Övervägde att säkra upp med sten men tänkte att det skulle gå bra ändå.
En bit in på natten drog stormen in. Tältet fladdrade nästan värre än jag varit med om tidigare (en av tältbågarna är fortfarande skev efter en natt vid Alesjaure i höstas). Tankar som snurrade i huvudet under natten var: “Kommer tältet släppa och flyga ner i sjön?”. “Varför satte vi det så nära höga rangliga träd - kommer dom falla över oss?”.
Det gick bra, men på morgonen möttes vi av snö och regn och väntade ut vädret innan vi började dagen. Vi kunde ändå inte köra hem för tidigt på grund av sommardäck på bilen - större delen av dagen låg snö på marken med nollgradigt i skuggan. Vi tog en avstickare upp mot vitsandsgrottorna och bjöds på härlig utsikt och mäktiga klippblock. Stigen upp dit är härligt knixig över och under fallna träd och stenblock innan man fortsätter ner genom blocken och ut på andra sidan. Stora stenblock finns det gott om!
När vi kom ut till entrén vid vitsand passade vi på värma oss vid en eld och laga lunch innan vi fortsatte sista biten. När leden mötte Stigmansrundan i Höstackaviken följde vi dess grå markering upp mot Stenkälla istället för att gå sista biten längst vattnet. Stenkälla är en av parkens mest besökta platser, med sina enorma klippblock som nästan ser ut att sväva ovanför vattnet i källan. Vi passar på att klättra upp till en utsiktspunkt (pulshöjande med tung ryggsäck!) och blicka ut över branter och tallar - innan vi tar oss ner den sista biten ner till huvudentrén igen. Nu hade marken hunnit värmas upp lite och vi kunde köra hem säkert igen.
Fantastiskt fin natur, väl värd att uppleva! Vi fick se stor variation i landskapet men har fortfarande mycket kvar att utforska, framförallt missade vi hela den östra halvan av parken och Metesjön där den tredje tältplatsen finns. I mina ögon är det värt att åka dit bara för att uppleva den fina skogen eller vandra någon av de korta rundorna över dagen. Vill man inte sova i tält finns det andra boendealternativ i närheten.
Jag har haft en tanke om att försöka bocka av fler av Sveriges nationalparker ett tag och denna sommaren visade sig bli perfekt för det. Vi började i Fulufjället i Dalarna.
Läs mer
En två dagars vandring längs öppna vyer, landsbygd och vacker skog i Skaraborg.
Läs mer
Vill du ge dig ut och fjällvandra första gången? Kul! Det här är mina tankar och upplevelser från min första tur som nybörjare - till jämtlandsfjällen i juli 2015.
Läs mer
Som friluftsfantast har man otroligt mycket fina områden att upptäcka runtom Sverige. Det är lätt att lägga fokus på de större nationalparkerna väldigt långt bort eller det allra närmsta, man glömmer...
Läs hela inlägget
Behöver vandringsresor till fjällen betyda att man släpar på tält och bär på sin torkade mat för en vecka? Nej. Det är ofta ett fantastiskt äventyr, men det är kanske inte för alla, och det finns alternativ!
Läs hela inlägget
Marcus
Åsa Hellman