Min första fjällvandring - och vad jag lärde mig då

Vill du ge dig ut och fjällvandra första gången? Kul! Det här är mina tankar och upplevelser från min första tur som nybörjare - till jämtlandsfjällen i juli 2015.

Det är lätt att lockas av fina vyer med klarblå himmel på sociala medier och sticka upp till fjällen för att söka just det. Fjällen ÄR fantastiska. Men är det alltid så det blir? Och kan man förvänta sig en bekymmersfri tur första gången?

Medan jag planerade för årets semester blickade jag tillbaka på min första vandringssommar - och började fundera över vad jag kände och lärde mig då. Jag har försökt sätta ord på mina upplevelser och hoppas kunna bjuda på lite inspiration, igenkänning eller insikt (eller kanske ett skratt). Jag är långt ifrån någon expert idag, men man lär sig mer för varje tur. 

Första vandringen - stugtur i Jämtlandsfjällen

Sommaren 2015 blev starten för min kärlek till fjällen - och mitt friluftsintresse tog fart på riktigt. Min pappa nappade direkt när jag nämnde att jag var sugen på fjällvandring och planerade en tur åt oss två. Vi var ute mycket när jag var liten, men det var mer nån tältnatt i skogen än vandring. Vyerna och äventyret lockade!

Vi tog nattåget upp till Jämtlandsfjällen och gick en stugtur med start vid Vålådalens fjällstation. Därifrån gick vi genom björkskogen till Stensdalen och sedan vidare upp till en av sveriges högst belägna fjällstugor, Gåsen på 1100 meters höjd.

Resplan:

  • Nattåg från Göteborg till Undersåker. Taxi till Vålådalens fjällstation.
  • Dag 1: Vandring Vålådalen - Stensdalsstugan, ca 14 km
  • Dag 2: Vandring Stensdalsstugan - Gåsenstugan, ca 14 km
  • Dag 3: Extradag för ev. dagstur eller vilodag
  • Dag 4 och 5: Vandring samma väg tillbaka via Stensdalsstugan till Vålådalen

Den ursprungliga planen var att gå via Vålåstugan också, men fick rådet på fjällstationen att strunta i det p.ga. mängden vatten. Därför blev det samma väg fram och tillbaka.

Utrustningsångest - och vad äter man egentligen?

Min stora stress inför vandringen var utrustningen. Jag hade inte så mycket grejer men fyndade ett par fina kängor på loppis, hittade en 65L ryggsäck och en skaljacka på rea. Jag gick i mina löparkläder och en fleecetröja. Ett par enkla regnbyxor fanns i packningen också. Sovsäck lånade jag av mamma och till maten använde vi pappas gamla trangia och köken i stugorna. 

Eftersom jag skaffade kängor och ryggsäck i sista minuten fanns det tyvärr ingen tid att gå in det, eller träna på att bära tungt. Skoskav var min stora oro, så jag packade tejp och plåster och hoppades på det bästa!

Matfrågan kändes också krånglig så det blev mest frystorkat. Det var ju ingen fantastisk variation på vego-utbudet då heller, så jag varierade (och drygade ut priset) med osttortellini - utan tillbehör. Det funkade, men såg nog rätt så deppigt ut, för en vänlig själ erbjöd mig parmesan att toppa med - av medlidande tror jag. Samma sällskap hade burit med flaskor med rödvin till stugan och hade lite annan nivå på sin middag. Till frukost hade jag grötblandning och knäckebröd med mjukost - samma som jag har idag oftast.

Hinder, och att faktiskt ta sig ut

I mina ögon handlar det mycket om att bara ge sig ut, testa och lära sig vad som funkar bäst för en själv - och justera till nästa gång. Det är synd att fastna i att man måste kunna allt eller ha allt i utrustningsväg. Det du inte har kan du ofta hyra eller låna innan du vet vad du faktiskt behöver köpa. Givetvis ska du inte tumma på säkerheten - se till att t.ex. ha kläder för alla väder, karta, första-hjälpen-kit och tillräckligt med extra energi i packningen. Börja lagom, bo på fjällstation/stuga om det känns enklare än tält och gör bekväma dagsturer från samma ställe om du inte vill gå så långt. Hitta din nivå!

Ja, saker kan bli skitjobbiga och olyckor kan givetvis hända, men oftast är det inte inte farligare än att det blir just lite jobbigt. 

Hur det gick och vad jag lärde mig

Det första som slog mig var hur fint det var att gå genom björkskogen och passera trädgränsen! Stensdalsstugan låg fantastiskt fint bland björkar med ån forsande nedanför.

Det andra var att allt tar mycket längre tid än man tror. Jag minns inte vikten på ryggsäcken då, men det var mycket jobbigare att gå än jag räknat med. Har alltid fått höra att jag går fort annars, men inte här. Det här handlar såklart om vana också - men det tar tid att gå med kängor och tung packning! Min fysiska form var rätt bra då jag sprang en hel del, men kroppen var inte van vid detta.

Det största misstaget

Mitt stora misstag visade sig bli att inte ha gått med ryggsäck innan. Jag fick brännande ont i ryggen efter 2 timmar, utan att att veta vad jag skulle göra åt det. Min pappa är lite av den äldre skolan kring sin utrustning och hade haft sina grejer i evigheter så han behövde inte tänka så mycket på det, det hade alltid funkat. En annan snäll vandrare försökte hjälpa mig att ställa in ryggsäcken, men ryggen gjorde redan ont. Dessutom hade jag fått fruktansvärda skav mot höftbenen av höftbältet och vi hade inte ens gått halva dagsetappen. Tejpen jag packat mot skoskav åkte på höfterna istället, det hjälpte lite.

Ryggen blev lite bättre senare under vandringen efter att ha justerat och tejpat och packat om. Idag har jag lärt mig att packa tyngre saker nära ryggen och att långt ifrån alla ryggsäckar passar min svankiga rygg. Och att höftbälten med hål på mitten är guld värt för att flytta trycket från höftbenen!

Kängorna och skoskavet jag oroat mig för visade sig inte bli några problem överhuvudtaget. Kängorna var ju inte stela som splitternya, och dessutom fodrade goretexkängor som inte behöver mjukas upp/formas så mycket som skalkängor.

Väder-käftsmällen - det kan snöa i juli!

Var beredd på alla väder. Dag 2 gick vi i konstant regn, snö och dimma och det fanns stunder jag tvivlade på om jag någonsin ville vandra igen. Det kändes som att vi gick i evigheter och jag var glad att jag lagt pengar på en vettig jacka som höll mig torr, men händerna blev snabbt kalla när vantarna läckte igenom. Vi sökte skydd i raststugan längs vägen och byggde upp lite ny värme med varm mat.

Jag var glad att jag gick med pappa som hade koll på navigation. Har alltid skrattat lite åt hans vana att dra fram karta på minsta lilla promenad, men fattade grejen då och var glad för sällskapet. Från raststugan fick vi sällskap av en kvinna som var ute själv. Leden gick knappt att se, trots att den var välmarkerad.

En enkel stuga kan kännas som himmelriket

Fjällstugorna är enkla, utan el och vatten - men mysiga! Har man gått i dåligt väder är det himmelriket att komma in i värmen och få ett glas varm saft - även om de kalla händerna knappt kan hålla i det.

Det var också skönt med en extradag i planen. Vädret höll i sig en dag till och vi blev fast i Gåsenstugan dag 3 och tittade ut på snögubben någon gjort utanför och satt och läste böcker i lugn ro. Blöta tältare som ändrat sina planer ramlade in en efter en den dagen.

Väder-förvandlingen

En sträcka kan se totalt olika ut beroende på väder. Där vi gått utan sikt två dagar tidigare (och enbart fokuserat på att nå målet) öppnade sig istället fantastiska vyer mot klarblå himmel över spegelblanka sjöar på vägen tillbaka. Den dagen var värd hela resan! Det här är lite av charmen (och frustrationen) med att gå i fjällen. 

Värdet av att pausa

Pauser är nödvändiga för att orka och fylla på med ny energi - men också viktiga för upplevelsen! Glöm inte bort att stanna upp och ta in allt runtomkring, det du kom dit för. Fokusera inte bara på målet och att ta dig från A till B på snabbast tid. Fika med utsikt är livet!

Bonus-lärdom: Under en lunchpaus testade vi den sista torr-maten vi hade med oss. Pasta med ost och broccoli. Några tuggor in var vi ganska överens: "Nä, den här var ingen höjdare alltså, den köper vi inte igen". Det tog en stund innan vi insåg vad som hänt, men alla som någon gång lagat mat på ett spritkök där lite t-röd lyckats hamna i kastrullen vet precis hur obehagligt det är. Det misstaget gör man inte om. 

Intryck efter första vandringen - och vad jag föll för

Det var svårt att inte fascineras av fjällmiljön och alla dess kontraster - jag förälskade mig snabbt! Det är en mäktig upplevelse att gå bland höga berg och komma bort från alla vanliga bekvämligheter. 

Med det sagt - allt är inte alltid bara så fantastiskt som det ibland kan se ut, jag vill gärna visa det också. Bilderna man får se efteråt tas sällan när det regnar, vilket kan ge en skev bild ibland. Man kan se en bild av klarblå himmel och en hög topp och tänka att det bara är att traska upp i t-shirt och gympadojjor. Det KAN givetvis vara så om förhållandena är är perfekt, men har du bara förberett dig på att vädret kan slå om till det motsatta också så kommer du klara dig mycket bättre!

Och det behöver inte heller bli så perfekt - det är ju en del av äventyret i sig att tackla små hinder och oväntade ändringar i planen. Man lär sig någonting varje gång och har alltid upplevelser med sig hem! 

Allt det där som var jobbigt i stunden glömmer man ofta snabbt när man belönas med fina vyer och tittar tillbaka på det efteråt. Precis så var det med den här första turen, att även om jag inte njöt av det hela tiden så föll jag för hela upplevelsen och visste ganska snart att jag ville tillbaka! Och jag är så glad att jag gav mig ut då, för idag längtar jag ständigt till nästa fjälltur.

Snabb utvärdering av utrustningen

Jag klarade mig bra med min utrustning - med undantag för ryggsäcksproblemet. Var glad att jag hade skaffat ordentliga kängor och en bra jacka som höll mig torr. Hade inte velat vara utan dessa. De enkla billiga regnbyxorna gjorde jobbet också.

Idag hade jag bl.a. kompletterat detta med ull-underställ samt packat en tunn dunjacka också, som hade varit skön för att få upp värmen snabbare i raststugan där. Men det var inget som jag helt uppenbart saknade, vilket kändes skönt.

Utrustning är en alldeles för stor fråga i sig, men jag står fast vid att du verkligen inte behöver skaffa allt direkt. En bra utgångspunkt är:

  • Kläder som håller dig torr och skyddar mot vind
  • Kläder som håller dig varm (inkl. mössa, vantar, buff/halsduk)
  • Skor som du kan gå långt i (och gärna håller dig torr om fötterna)
  • Första-hjälpen-kit och skavsårsplåster
  • Karta och kompass, även om du går på en markerad led (räkna inte med mobiltäckning)
  • Kök/mat/sovutrustning beror på längd och hur du bor, men allmänt något att sova i och äta/dricka ur

Läs gärna mer på t.ex. fjällsäkerhetsrådet om du vill lära dig mer om vad du behöver tänka på.

Jag gjorde en vandring till senare samma sommar - några erfarenheter visare men med nya bekymmer. Den berättar jag lite om i ett kommande inlägg!

Kommentera

Fler inlägg

Helgvandring i Tivedens nationalpark

Tivedens nationalpark är en av de parker som ligger närmast hemifrån Göteborg - ändå hade jag inte besökt den förrän nu. Min relation till Tiveden har tidigare bara varit att jag hört att det är ett...

Läs hela inlägget