Då och då är det skönt att gå tillbaka till något som blivit bortglömt. Det känns tryggt på något vis, även om det kan vara en sån enkel grej som ett motiv. Ni som följt mig sedan länge (finns ni kvar?) vet att jag varit svag för vatten i alla former, framförallt i rörelse. Igår riggade jag upp kameran framför ett gigantiskt vattenfall och satt där och mös med avtryckaren i handen och tittade upp mot fallet. Det är rofyllt på något sätt, att vänta in slutartiden och ivrigt kika på resultatet.

Igår kom Christian hem från Brasilien. Med sig hade han två stora flaskor cachaça och en påse brasilianskt rörsocker. Resultatet - caipirinha såklart!

Min väg hem från jobbet. I svartvitt. Med 50mm. Med In Flames i öronen. Onsdag!

Såhär såg det ut i köket och på middagsbordet idag. Färgglatt värre. Jag måste faktiskt erkänna att jag var mer entusiastisk över det än över själva maträtten till en början. Jag har aldrig varit någon köttfantast egentligen, det är inget jag brukar gå och längta efter. Men jag tycker absolut inte illa om det, Christian övertygade mig denna gången, det var jättegott :)

Förutom det har jag lyckats slänga ihop en omgång kanelbullar också - nam nam!

Det var tänkt som en fotoutflykt till Falkenberg. Det slutade nog som en ovetenskaplig studie i hur många flaskor skumpa 3 pers (med lite hjälp) klarar av på en kväll. Vi jobbade på ganska bra måste jag säga. Det kan väl summeras med grymmaste dansen, skate på balkongen, chillituggande, polsk hotellrundvandring och fejk-ukrainska. Fint. Mycket fint.

Sen att det inte blev några direkta foton kan kvitta, det spöregnade ändå hela tiden. Tack Mimmi, Tessan, Annika, Linus, Jens och resten som droppade förbi för en grym kväll!

Det fanns en gnutta sommar kvar trots allt! Jag och syrran utnyttjade den till max med en skärgårdstripp. Vi hälsade på pappa och njöt av solen. Lite fika i trädgården och brottning med björnbärsbuskar och sedan en tur med båten. Vi tog ekan till Galterö och promenerade över ön för att vinka till stenabåten. Lite krypande i sanden för att fota snäckor innan jag rodde tillbaka till Brännö.

Nu håller vi tummarna för att solen stannar kvar ett tag till, eller hur?

En frukost på Da Matteo är en bra start på en bra lördag! Vi unnade oss det eftersom vi ändå hade parkerat bilen inne i stan över natten. En bra ursäkt när vi åkte och hämtade den i morse med andra ord. Nybakat surdegsbröd i mängder, faktum är att man får ta hur mycket man vill. Det godaste är det ljusa levainbrödet, helt klart. Extra mysigt när man samtidigt sitter och tittar på när de bakar mer.

Veckorna går i slowmotion och helgen bara rusar förbi. Känns det igen? Förmodligen. Jag vet inte riktigt vart den här helgen tog vägen för det känns inte som att jag har gjort något. Förutom igårkväll när vi drog ihop vårt goa gäng och utmanade varandra i discobowling, tjohoo! Hjälp, jag mindes knappt sist jag bowlade så jag hade inga höga förväntningar på mig själv men jag inledde ganska bra!

Här sitter jag gottar mig åt mina smarriga kanelbullar jag bakade härom veckan. Mest gottar jag mig åt att de blev så goda på första försöket. Extra gott att det går på ett nafs att tina upp en från frysen. Det var precis vad jag gjorde nyss, jag fick ett sånt extremt sug efter kanelbullar!

Vi var och kollade på en lägenhet igår, lite halvspontant och oplanerat. Jag har varit sugen på en ny lägenhet ett tag men inte tagit det på så stort allvar. I fredags när jag kom hem satt Christian och sökte på hemnet, mest på skoj tror jag, och hittade en lägenhet som fångade mitt intresse med en gång. Jag propsade på att gå och kolla, vilket ju är livsfarligt i sig...

Bosse lurar under täcket, redo att attackera. Det som avslöjar honom är den utstickande, konstant viftandes svanstippen. Det är Bosse i ett nötskal.

Vi klippte just klorna på honom, hans (och delvis vår) värsta mardröm. Han skriker som ett litet barn så fort man ens nuddar klorna med saxen (trots att jag är så försiktig jag kan). De längsta klorna är värst, de han har sparat ut som vapen. Rör man dem så är man död. För att slippa se ut som emobarn efteråt måste vi sätta på honom tratten. Monsterkatt.

Jag sitter och går igenom bröllopsfoton för fullt. Det blev så mycket bilder att jag fortfarande inte är klar med första gallringen. Men hellre för mycket än för lite, eller hur?

Nu tog jag en mikropaus och tänkte visa en bild jag fick skickad till mig idag. Såhär såg det ut i lördags! Bilden är tagen av brudens bror.

Efter jobbet idag mötte vi upp Nils och Camilla för lite god mat på M2s bakgård. Jag och Christian var där precis innan semestern och åt deras 4-rättersmeny och var nog så nöjda vi kunde bli. Nu hade vi kommit över lite rabatterbjudanden och slog på lite större med 6-rättersmenyn! Mycket gott och framförallt härlig atmosfär. Rekommenderas!

Fast om jag skulle gå dit igen hade jag nog tagit 4:an, det räckte gott och väl. Dessutom var den efterrätten helt underbar (jordgubbar och vaniljparfait med nötkrokant).

Klockan är 20 över tolv och jag har nyss tryckt i mig två nybakta kanelbullar. Så går det när man börjar baka strax efter 21 och bakar kanelbullar för nästan första gången. Sist jag gjorde det var på hemkunskapen i högstadiet och det räknas knappt. Köket var ett enda stort kaos av mjöl, bakbord, bunkar och klet men gott blev det. Mycket gott.

Jag fyrdubblade mängden kanel så att det blev extra gott, originalet kändes lite klent. Är det kanelbullar så är det!