Stilla smyger han på sitt byte... stannar upp. Observerar. Avvaktar... anfaller!

I själva verket kan ha på sin höjd kan han jaga en fluga, hela balkongen är täckt av nät för att hålla honom kvar. Men det hindrar ju inte honom för att jaga i fantasin!

På sätt och vis saknar jag tiden när vi hade häst och behövde åka till stallet VARJE dag. Oavsett väder och humör. Det var jobbigt bitvis, framförallt under vinterhalvåret, men också himla mysigt under de ljusa sommarkvällarna, som idag.

Vi red lektion idag och kom inte därifrån förrän vid 22. Lite småpyssel med hästarna i kvällssolen, lite bus med kattungarna och lite beundran av Fjöðurs enorma fölmage (kanske dimper det ner ett föl i natt?). Det är så skönt att komma ut till stallet och släppa allt annat vardagligt för en stund.

Ni har förmodligen märkt att jag tappat blogglusten lite på sistone. Faktum är att jag tappat min fotoinspiration. Jag har knappt tagit en bild på över två veckor, det är inte likt mig. Tro inte att jag tappat intresset, riktigt så illa är det inte. Alla har väl sina svackor, de går över efter ett tag! Det har de gjort förr.

Vi har en egen djungel på balkongen. Grönare än aldrig förr. Växer så det knakar gör det. Nu har den växt sig så hög att den syns inifrån vardagsrummet, genom fönstret. Mysigt!

Det är Christian som är första djungelskötare. Jag är assistent.

Vilken intensiv helg det har varit! Extra lång dessutom eftersom jag tog ledigt för syrrans student i fredags. Inte blev det någon sovmorgon för det. Strax före åtta hade jag redan hunnit hem till mamma och ställde mig och bakade passionscheesecake på löpande band. Sedan var det utspring och firande resten av dagen innan jag och Christian drog till Sticky på kvällen. Royal Republic var lika sjukt grymma som vanligt, även 4:e gången på en halvår. Johnossi såg vi första gången på WTAI i Stockholm för några år sedan innan jag riktigt hade lyssnat på dem. De var riktigt riktigt bra också!

Häromdagen damp det ner ett stort kuvert med mitt namn på jobbet. Det innehöll HEAs nya produktkatalog med min bild på omslaget! Det är lite speciellt att se sina bilder i tryck, det gör man inte alltför ofta trots allt. Härlig känsla!

Det är faktiskt inte första gången som någon av mina bilder pryder deras omslag - en av mina äldre bilder från Brännö var omslagsbild för en tidigare katalog.

Det är tur att man har en egen stilrådgivare hemma. Någon som synar ens inköp.

Jag spontanfyndade skor på Monki idag. Halva priset, köpt och klart. Nu återstår bara att se om jag kan gå i dem också. Det funkade i butiken i alla fall. Mitt problem med högklackat är att jag gillar att gå fort. Jag har inte tålamod att gå långsamt. Dessutom är ju hela Göteborg ett stort nät av kullersten... men det får gå!

Det är helt otroligt vad tiden går fort ibland. När jag var 12 år gick min då största dröm i uppfyllelse, vi blev hästägare. Zigge, en shetlandsponny på två år blev vår och jag var överlycklig. Eftersom han bara var två år var han inte ens inriden när vi fick honom. Det var upp till mig och syrran (mamma var väl med på ett hörn också) att uppfostra och lära upp honom. Vi lyckades nog ganska bra med tanke på omständigheterna. En tvåårig shettis är väl kanske inte den ultimata förstahästen men det var en lärorik period.

Det fina vädret försvann fortare än kvickt. Jag kom precis tillbaka från lunchen, lite överoptimistisk och frusen utan jacka. Det ska vara varmt tänkte jag i morse. Nu regnar det.

Nu tittar jag på bilder från i lördags och låtsas att det är lika varmt som då.

Den senaste veckan har verkligen exploderat av grönska! Helt otroligt vilken skillnad det hinner bli på så kort tid och helt otroligt hur mycket det gör för humöret! Bara att ta en vända på löpspåret blir en helt ny upplevelse!

Gårdagen var lite lätt störd. Vädermässigt alltså. Vart kom medelhavsvärmen ifrån egentligen? Härligt men plötsligt. Jag kände mig lite lagom grillad när jag gick omkring inne i stan igår. Solskyddsfaktor hade jag inte hunnit få en tanke på så numera har jag ett par vackert röda fläckar lite här och där, AJ. Årets första - check! Jag bränner mig alldeles för lätt.

Såhär kan det se ut när någon annan ber att få hålla i min kamera. Det är ju trots allt inte så ofta fotografen fastnar på bild. Från i lördags.