Molnen låg tunga den här eftermiddagen och vi hade hoppats på en topptur i kvällssolen. Prognosen var lite osäker men vi bestämde oss för att gå upp en bit med tältet och ta ett beslut senare ifall vi skulle gå vidare upp direkt eller vänta tills dagen efter.
Vi parkerade vid ledstarten strax innan en av Senjas alla tunnlar som löper rakt igenom bergen. Härifrån går även leden upp mot Keipen och Grytetippen som också verkar vara en fin tur - den hann vi tyvärr inte med den här gången.
När vi nådde krönet efter stigningen rakt upp från parkeringen kom vi upp på en platå med utsikt ner mot havet och Fjordgård. Här såg det ut att gå att hitta en skaplig tältplats. Tyvärr visade det sig vara ganska blött och sumpigt på de flesta plana ytor som låg på läsidan - och längre upp såg det både mycket brantare och stenigare ut. Vi hittade till slut en torr yta som låg skyddad från den värsta vinden och började sätta upp vårt läger för att fundera vidare på hur vi skulle göra.
Molnen såg inte ut att lätta i första taget så vi valde att vänta till morgonen. Efter frukost dagen därpå började vi gå uppåt i hopp om att det skulle klarna längs vägen. Man kan ju inte förvänta sig drömförhållanden uppe i bergen, men man vill ju åtminstone se något när man tar sig upp på en topp.
När vi lämnat tältplatsen blev stigen både brantare och stökigare, nu började stigningen! Vissa passager blev lite stökigare än andra och krävde att man tog händer till hjälp, men jag skulle inte säga att det är en teknisk vandring - den är inte svårare än andra liknande berg.
Det dröjde inte länge innan vi var mitt uppe i molnen som vi tittat upp mot tidigare. Det man inte ser när man står nedanför är exakt HUR snabbt de faktiskt kan röra sig. Det är en lätt overklig känsla att från en sekund till en annan växla mellan en meter till milsvid utsikt.
Precis som när man bestiger många andra toppar så går man utan själva toppen i sikte nästan hela sträckan - det är inte förrän man kommer ut på den sista stora platån som man ser den sticka ut som en stor utsiktsplats mot havet. Det är inte lika dramatisk som grannen Segla, men utsikten är otroligt belönande och man kan lätt promenera upp den sista biten.
Väl på toppen öppnar sig fantastiska vyer åt flera håll, alla omkringliggande toppar turas om att titta fram medan molnen dansar fram och tillbaka. Här uppe är det perfekt att stanna för en fikapaus innan man vänder neråt igen. Man kan också välja att fortsätta över mot Segla, vilket ett sällskap gjorde när vi var där - hur det gick vågar jag inte säga för jag tror att det är svårt som det är även i klart väder.
På vägen ner sprack det upp och solen började gassa på ordentligt, så som den bara kan göra mitt på dagen. Då var det betydligt skönare att gå upp när vi gjorde, då var det dessutom mycket mindre folk. Utöver folk stötte vi också på en ripa och hennes ungar strax intill stigen. Vi stannade till en kort stund och beundrade de på avstånd innan vi gick tillbaka till tältplatsen och packade ihop allt igen.
Att kunna hoppa på tåget hemma i Göteborg för att hoppa av uppe i Abisko och vandra rätt ut på höstfjället - det är lyxigare än vilken utlandssemester som helst om du frågar mig.
Läs mer
Jag har haft en tanke om att försöka bocka av fler av Sveriges nationalparker ett tag och denna sommaren visade sig bli perfekt för det. Vi började i Fulufjället i Dalarna.
Läs mer
Vill du ge dig ut och fjällvandra första gången? Kul! Det här är mina tankar och upplevelser från min första tur som nybörjare - till jämtlandsfjällen i juli 2015.
Läs mer
Om du vill testa en ny variant av semlan så tycker jag att du ska göra den här. Syrligt, sött och krämigt på en gång. Är du precis som mig ett fan av amaretto sour så kommer du älska att lägga...
Läs hela inlägget
På gränsen mellan Halland och Skåne ligger Hallandsåsen, som tack vare sina sluttningar och många naturreservat bjuder in till aktiviteter som cykling och vandring. Den här gången var det...
Läs hela inlägget
Kommentera