...jag vet, det är klyschigt men idag stämde det bättre än nånsin. Gick från jobbet i strålande sol och bestämde mig för att promenera några hållplatser. Halva stan skulle ändå ta sig åt samma håll bort till ullevi och jag fick lite extra sol så why not?

När jag kom hem igår låg det ett fint litet paket innanför dörren. Copygram stog det på. Öppnade ivrigt och hittade två små fina kuvert med mina bilder i. Det är lite speciellt att se sina bilder analogt!

Höns är sköna. Sprätter, kastar med huvudet och låtsas vara kaxiga. Jag fastnade vid hönsen en stund i lördags och observerade tupparnas interna uppgörelse.

Efter en veckas semester i Italien är det ganska fint att komma hem till svensk vår och sol. Slippa det tråkiga regn- och snövädret som verkar ha härjat här hemma. Vi har inte haft överdrivet varmt heller men härligt att komma iväg hursomhelst! Jag skall fixa lite bilder därifrån snart.

Det här är vår för mig - att krypa runt på marken med huvudet i gräsnivå. Med kamera för ansiktet och tankarna i min egna lilla värld. Ofta försiktigt omringad av en fanclub med nyfikna pensionärer.

Idag fick jag dock klara mig ensam. Kanske för att jag inte bor granne med ett ålderdomshem längre.

Jag skall erkänna en sak, att jag egentligen inte är så bra på att laga mat. Ofta tycker jag inte ens att det är särskilt kul. Det går väl hand i hand antar jag. Däremot är jag intresserad av mat i allmänhet - smaker, presentation och att äta bra mat. Där kommer den färgglada maten in i bilden, jag tycker helt enkelt att det är kul att skapa något som ser bra ut. Så att jag kan fota det medan det står och kallnar...

Regngrått är inte bara regngrått. Det gäller bara att se efter. Med nya ögon och ny inställning förvandlades hemvägen till en färgexplosion.

Hukandes, kravlandes, kisandes, ihopkrupen i blött gräs under ett paraply. Nu är det höst!

När man promenerar längs gatorna i en stad som New York får man så mycket intryck av allt som är annorlunda mot hemma. Det är lätt hänt att bara knäppa en hel drös bilder på... gator.

Det här var en gatuvy som jag fastnade för, med dimman som tonar ut bakgrunden och den sneda lyktstolpen.

Är redan inne på hälften av min första semestervecka. Vi åkte ner till Christians föräldrars stuga i söndags kväll och blir bortskämda med mängder av mat. Att sitta vid datorn och blogga hör inte riktigt till mina högsta prioriteringar just nu. Däremot uppdaterar jag med bilder på instagram så följ mig gärna där, kobolt heter jag där. Lägg gärna till mig, jag vill hitta nya filurer att följa! Ni som inte är med i iPhone-gänget kan kika ändå, t.ex.

Tro det eller ej men jag lever fortfarande, vilket är mer än vad den här bloggen gör just nu. Lite dagsfärska bilder är väl på sin plats.

Johnossi spelade på Liseberg ikväll och jag, Christian, Jennie och Lilja laddade med Ben & Jerrys. Jag gjorde några tappra försök att knäppa ett par vettiga bilder trots dåligt objektivval, långt folk och plats en bit från scenen. Jag saknar konsertfoto, det inser jag varje gång. Dags för ett lite mer seriöst försök snart tror jag.

Insåg nyss att det nästan är en månad sedan vi åkte till New York. Trots det har jag inte ens orkat ladda över eller ens titta på hälften av bilderna. Vad händer? Det får bli ett projekt en regnig dag helt enkelt! Jag är faktiskt nyfiken egentligen.

Hursomhelst, jag hittade en bild från första omgången som fick genomgå en mindre misshandel. Jag var på det humöret.

En labyrint av grönska. Jag blev nästan lite yr där, lutandes över rabatten, balanserandes med begränsat synfält. Tanterna i området har nog aldrig så roligt som åt mina fotoexpeditioner.

Min jakt på testmotiv för det nya 50/1.4 fortsatte runt huset igår. Jag var ganska okritisk i mitt urval, kriterierna var i princip "allt som inte är fult". Då förstår ni också hur många bilder jag får sitta och gå igenom. När hela bakgården är full av blommande körsbärsträd och andra färgexplosioner är det ganska lite som är fult. Typiskt mig.

En färgexplosion jag fastnade för var denna.